Albert Svensson är en av landets få arkitekter som ritar klassisk arkitektur. För tio år sedan var han med och grundade Arkitektupproret. Idag är den klassiska arkitekturen en politisk fråga. Och det tycker han är bra.
Vid Ekmansgatan i Göteborg, bakom konstmuseet står ett omtalat hus. Ett fyravåningshus i rött tegel med valvslagningar, uppbruten taksiluett och omsorgsfullt utförda detaljer. Ovanför entrén pryds fasaden av fyra joniska pilastrar. Huset stod klart 2022 men bär mer likheter med sekelskifteshusen runt omkring än sina jämnåriga motparter. Arkitekten bakom huset på Ekmansgatan är Albert Svensson. Han sticker ut i en annars homogen arkitektkår, därför han inte är modernist. Han är en av få svenska arkitekter som ritar i klassisk stil.
Det är inte första gången Albert Svensson blir intervjuad framför huset på Ekmansgatan. Senast var av hans tidigare kollega Claes Caldenby för Arkitekten 2022.
– Det var en väldigt märklig intervju. Han var på något sätt ute efter att tränga in mig i ett hörn. Vi talade två helt olika språk, säger Albert.
Albert Svensson har länge deltagit i debatten om arkitektonisk stil, där han, ofta ensam, förespråkar det klassiska idealet. Och han vittnar om att stämningen i arkitektkåren är hård och uteslutande. Han vill inte säga att han är utfryst men menar att för att bli del i gruppen måste man rita modernism. Och modernism har han inte ritat sedan första skolprojektet på arkitektprogrammet 1993.
– Arkitekter definierar inte sig själva utifrån sin kunskap, utan utifrån sin smak och för att då vara arkitekt måste man gilla rätt grejer. Det är så man avgör vem som är arkitekt. De är experter på smak.
Varför han valde att rita klassiska arkitekturen beror på hans barndom och uppväxt, berättar han. Han hamnade i vänster alternativa och anarkistiska kretsar. Detta tillsammans med att han redan hade en förkärlek för den klassiska stilen gjorde att han blev husockupant i Haga i Göteborg. Det var han mellan 1976 och 1983 och han menar att det var då intresset började på riktigt.
– Jag satt i husen när grävskoporna kom. Men sen var ju allt borta. Halva Göteborg var ju borta och hela arbetarklassens kulturarv var raderat i princip. Och kanske är det här en efterkonstruktion men då bestämde jag mig: allt är borta, måste allt vara fult nu eller kan vi rita lika fina grejer som dem har rivit?
Idag driver Albert Svensson arkitektkontor i egen regi på Brännö där han också bor. Han ritar främst exklusiva villor i skärgården men ibland händer det att han ritar större byggnader som den på Ekmansgatan.
Men Albert Svensson är inte bara en vanlig arkitekt. Frågan om den klassiska arkitekturen tog 2014 en ny vändning då han var med och startade initiativet Arkitekturupproret, AU. AU har i grunden skakatom det arkitektoniska samtalet. De förespråkar likt Albert Svensson en pluralistisk syn på arkitekturen och vill att medborgarna ska få ett större inflytande. Och AU:s åsikter har tagit fäste. I kommunpolitiken har partier börjar ta ställning i frågan. I Göteborg är det Socialdemokraterna och Johannes Hulter som anammat AU:s hållning. Själv är Albert Svensson uttalat vänster.
– Varför ska bara överklassen få bo fint, varför ska vi byggs sådan ful skit åt arbetarklassen. Vi river alla dessa fina hus så få de bo på några jävla längor ute i någon granskog. Innan bodde de i fantastiska miljöer. Och i och med att det är så lite rester kvar av det här vackra blir det en väldigt efterfrågad vara. Då blir den dyrare och mer exklusiv. Där är ett skäl till att jag vill bygga mer i klassisks stil, för att göra den mindre exklusiv. Alla som vill ska kunna välja att bo fint.
Han menar att huset på Ekmansgatan troligen hade sätt helt annorlunda ut om inte AU hade funnits. Politikerna ändrade åsikt under projektets tidigare skede och valde att kliva över tjänstemännens utlåtande.
Huset på Ekmansgatan 5, ritat av Albert
– Jag tycker att det är jättebra att politikerna tar tag i den här frågan. Nu ska vi tvinga fram klassisk arkitektur. Marknadens roll är ju att agera på en spelplan. Det är inte marknaden som ska författa spelplanen, det är vi. Politikerna är folkets röst i etablissemanget. Det gillar inte arkitektkåren alls, för de är ju experter. På smak då.
På det här sättet måste man gå till väga för att mer ska byggas i klassisk stil, menar han. Arkitektkåren har han givit upp på. Och han menar att vi i Sverige ligger efter.
– I USA och delvis i England har klassisk arkitektur tagit ganska stor del av marknaden. I Östeuropa är man duktig också. I Polen och i Ryssland gör man jättefina grejer. Det har inte hänt här, det är bara små tomtebloss i ett annars nattsvart mörker.
Text & Bild:
Måns Eriksson