World of volvo är nominerat till Kasper Salin-priset, kronan bland Sveriges arkitekturpriser. Juryn har som många andra hänförts av byggnadens ”häftighet”, men priset ska inte premiera storskaligt varumärkesbyggande, utan god högkvalitativ arkitektur.
Genom ett kargt norrländskt landskap slingrar sig en bilväg. Några vindpinade barrträd står spridda i ingenmanslandet. I midnattssolen blänker en välpolerad stads-suv när den avverkar mil efter mil på det svenska vägnätet.
Det låter som en reklamfilm för Volvos senaste EX serie, men det skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av World of Volvo – biltillverkarens (för göteborgare inte jättenya) praktprojekt. 22 000 kvadratmeter varumärkesbyggnad rakt in på Goodwill-kontot.
Nu är bygget dessutom nominerat till Kasper Salin-priset, Sveriges finaste arkitekturpris. Skulle de vinna kan Volvo-ledningen fira att de inte bara lyckats övertyga investerare och kunder om företagets storhet, utan även landets arkitektelit.
Byggnadens tak bärs upp av ett nätverk av limträbalkar som spänner sig från byggnadens kärnor ända ut till takfoten
Ritad av det berömda danska arkitektkontoret Henning Larsen, svävar nu World of Volvo som en jättelik frisbee i höjd med E6:an. Byggnaden består av två huvudsakliga kroppar: den cylinderformade kuvösen högst upp och det undangömda mastodontblocket nedanför. I kuvösen ställs allt av värde ut – restaurang, museum och merchshop. Och i mastodontblocket döljs allt ovärdigt, exempelvis parkeringsplatsen som ironiskt nog utgör en ansenlig del av byggnadsvolymen.
Byggnaden är inspirerad av den svenska naturen och den svenska allemansrätten. Här ska alla kunna vistas, och byggnaden beskrivs i nomineringen som en förlängning av stadsrummet. Man förväntar sig därför en inbjudande och rik entré men när man först kommer in i glascylindern är bemötandet motsatsen. Tänk dig en hotellfoajé fast utan allt som gör en hotellfoajé behaglig. Plus en lastbil.
Till vänster finns en reception och några terrasser med gröna växter. Till höger en sittrappa alá tech-startup, pyntad med kontorsträd. I ärlighetens namn påminner huset mer om ett akvarium där någon släppt ner leksaksbilar, än något annat.
Rakt framför finns ett av husens tre kärnor som bär upp taket. Kärnorna består av limträpelare placerade i en cirkel som mot taket böjer ut sig och övergår i takbalkar.
Sittrappan i World of volvos entré.
Det går inte att förneka att byggnaden är tekniskt imponerande och en våt dröm för alla konstruktörer. Men det är skillnad på konstruktörsmässig kvalitet och arkitektonisk kvalitet. Det är därför smått förvirrande varför detta anabolstinna showroom överhuvudtaget är nominerat till årets Kasper Salin-pris.
Priset ska delas ut till svensk högkvalitativ arkitektur, inte till varumärkesbyggnader. Dessa behöver nödvändigtvis inte vara motsatser, men hade man inte hajat till om en av Tele2s reklamfilmer var nominerad till guldbaggen?
Det är ingen dålig byggnad, tvärt om faktiskt. Huset är på många sätt storartat, men där tar det slut – och det är också hela poängen. Arkitektur ska vara för människor inte för egotrippade företagsledare.
Limträpelare placerade i cirklar bildar tre kärnor i byggnadskroppen. Pelarna övergår mot taket till balkar.
Text & Bild:
Måns Eriksson